Idag är det den första dagen på det nya året, jag tycker redan att det känns mycket ljusare!
Vintern har verkligen tagit ett rejält grepp över landet. Här i mina trakter brukar kylan normalt inte komma förrän i slutet av januari eller in i februari, men nu känns det som att det kan bli en riktigt kall vinter.
Jag ska inte säja att jag var helt oförberedd, utan snarare har jag inte riktigt bestämt mig hur jag ska göra. Med vintertäckningen alltså. Förra vintern täckte jag in en del av krukorna när kylan kom och allting utom en lavendel (som dessutom var inklädd) klarade sig alldeles utmärkt. Jag vet att det är temperaturväxlingarna som tar kål på växterna men det känns som att min balkong är lite som en temperaturmässig utjämningszon, det tar lång tid innan kylan kommer hit in.
Jaja jag får hålla lite koll på temperaturväxlingarna och se om jag måste börja klä in allt i fult isolermaterial. Tråkigt tycker jag som njuter av min balkong även nu på vintern. Mest inifrån förstås, men när man öppnar dörren så doftar det fortfarande underbart från lavendeln.
Nu har rosenplistret i trätunnan frusit ner. Stensötan krullar ihop sina blad i kylan men den är vintertålig så bladen rättar till sig så fort det blir mildare igen.
I lådan klarar sig växterna nog ganska bra.
När det fryser på så får murgrönsbladen ett konstigt utseende; mörka, glansiga och liksom svullna. Men så fort det blir mildare så ser de ut som vanligt igen.
Igår upptäckte jag det här! I höstas sådde jag kobrakallefrön och ställde i mitt miniväxthus i fönstret. Jag har haft dem i plast och vattnat då och då. Nu har de grott och växt utan att jag har märkt det! Det här ska bli så spännande att följa! De ska nog få bo på kolonilotten längre fram eftersom de blir bortåt två meter höga när de är färdiga...
På bordet under fönstret står en snygg nykomling! En Ficus Retusa som ofta används till bonsaier. Jag är inte mycket för strikta disciplinerade bonsaier men jag älskar uppstammade krukväxter som ser ut som träd. Krokiga skrovliga stammar är snyggt!
